Kriser av olika slag kommer alltid kunna inträffa inom landet, såväl i kommuner som i landsting. När kriserna kommer att komma eller hur de kommer att se ut kommer man dock aldrig att kunna riktigt veta i förväg, vilket är en av anledningarna till att det är så viktigt att man inom alla nivåer av samhället satsar på utbildning och beredskap inom krishantering. Hittills har det svenska samhället på nationell nivå fått utstå en del kriser, där samhällets krishantering och beredskap i vissa fall blivit hyllad och i andra fall hårt kritiserat.
En av de lyckade stunderna i landets historia, som även blivit känd i världen och ett skolexempel på en bra nationell krishantering, är den finansiella krisen i början av 1990-talet. Den ekonomiska krisen inföll samtidigt som en valutakris och svåra finansiella problem men kunde ändå hävas på grund av en snabb och lyckad krishantering från flera håll. Detta ledde till att Sverige trots de svåra ekonomiska omständigheterna inte förlorade så mycket av sin BNP som annars varit fallet och att man lyckades hindra en stor ekonomisk deflation. Idag är den finansiella krisen ett skolexempel i världen för hur man som land bör agera under en ekonomisk kris.
Ett exempel på en betydligt sämre krishantering är under tsunamin år 2004 då över 500 svenska turister miste livet och Utrikesdepartementet och den svenska regeringen i efterhand fick mycket kritik för. Man saknade då krisen inträffade förberedelser och utbildning för att en sådan allvarlig kris skulle kunna inträffa, vilket man då fick uppleva i praktiken. Detta blev bland annat synligt genom att man var sen i reaktionerna och som land inte agerade så snabbt som man borde ha kunnat göra.